jag…

född som en efterlängtad dotter till min far, en mor som kände från första början avundsjuka mot mig och som en odräglig lillasyster till 13 och  14 år äldre bröder.

Jag blev bortskämd av min far och jag avgudade honom, men jag fick också lära mig saker av honom som att fast han var egen företagare så fanns de inte alltid pengar i överflöd. Bland annat hade jag sett en blå liten väska i läder som jag förälskat mig i…jag fick inte den förrän efter 2 år, idag beundrar jag min far som kom ihåg de och köpte den fast jag själv säkert hade glömt den för länge sedan. De finns massor med liknande historier, en far som berättar för sin dotter att nu är det såhär…….

De var diskussioner som ingen annan hörde och diskussioner som ingen trodde en liten bortskämd snorunge förstod…. kommer ihåg hur förskräckt jag var när kravbrev på hundskatten kom en gång, var rädd att pappa skulle hamna i fängelse.

Åren gick, jag blev tonåring men en tonårings beteende, kommer ihåg min pappas ibland arga förmaningar, dom tog jag till mig… men jag såg också att min pappa var sjuk före nån annan såg de. Han var envis, skulle ha gjort en del  innan han gick till läkare. Sitt sista levnadsår totalrenoverade han vårt hus, han visste nog själv att han var dödssjuk och ville lämna efter sig “nytt” hus till mig och min mor.

Mina bröder var bortgifta, båda hade fått allt vad de behövde till sina nya hem och nu skulle jag och mamma få det ordnat. Hans dog innan allt var färdigt, eller man kan säga innan mina domäner var klara. För mig var det en hemsk upplevelse men de noterade ingen. De viktigaste var min mor och vår hund, ja vår hund, eller rättare sagt min och pappas hund…. men mig glömde de bort.

Tonåren gick, någon uppmärksamhet av de goda slaget fick jag inte, varken av min mor eller mina bröder. Som 18 åring ville jag lösas ut från familjen, få marktillgångar och utträde ur firman. Men de gick inte… blev ett helvetes liv… som sen lugnade sig och man stack till mig nån 100 lapp då och då. Idag vet jag vad de berodde på, hittade pappren för två år sedan, man hade pantsatt mitt arv. De finns en del som kostar i  tonåren, men på nåt konstigt sett betalade jag allt själv, som t ex körkort och bil, sånt som mina bröder fått. De kom också fram senare att arvskatter och sånt som vi fick betalades av “firman” men inte min, de fick jag betala av senare genom indrivningar.

Nåja…. tror idag att dessa saker gjort mig betydligt starkare än mina bröder. Min äldre bror fick familjeföretaget i konkurs, han förlorade inget den som förlorde mest var jag, allt rök för mig.
Båda mina bröder skilde sig, den första med många otrevliga beskyllningar och alla hans barn flyttade utomlands. Den andra skylde sin skillsmässa på andra, han hade inte gjort nåt, de var andra som låg i maskopi med han och ställt till de. Varför han blev dömd till 2 kortvariga fängelsestraff för hot mot f.d och andra, ja de var andra som gjort de…..

De är den senaste delen av min berättelse som jag idag nu fastnat för. Båda bröderna skiljer sig med buller och bång och båda har varit skitstövlar i de fallet, men de är accepterade av resten av min släkt… men inte jag som separerar (ville inte gifta mig) efter ett från början helt misslyckat samboval, men stod ut tills mina barn var “vuxna”, över 20 år.

Idag är det jag som är den som är utstött av hela min släkt, min f.d som är “under all kritik” fortfarande ligger bättre till. De beror säkert på att han bor kvar i mitt föräldrarhem som jag köpte på konkursförsäljning och betalt men som jag köpte i hans namn pga att jag var utmätningshotad i så många år pga de min bror ställt till.

Jag hr bara försvarat mitt eget välmående och lämnat allt helt frivilligt och för mina barns skull inte krävt nångting, de är ju även deras föräldrahem. Men för mig finns inte de djupa känslorna kvar för huset, min far hann ju aldrig bo där innan de var färdigt.

Ingen av mina syskonbarn vill ha kontakt med mig idag, med tanke på vad jag stött och ställt upp för dem när de hade det svårt så känns de olustigt, jag tog vara på dem sen jag själv var 7 år och var ett starkt stöd när föräldrarna skilde sig.

Oj… vilken skrivelse dehär blev… behövde kanske skriva av mig…. Men idag är jag ett vrak…. går aldrig tillbaka till min f.d, tar en dag i taget nu… men vet ärligt sagt inte hur länge jag orkar… Ensam är inte stark, men de har jag vart sen ja va 14.

ett brev

Jag har inte gett upp, bara gett mig… så många saker jag insett den senaste tiden…
 
- under de senaste åren är det bara du som stött mig, jag har blundat och låtsats se stöd från andra, men de har inte funnits, jag har skämts för de, för mig själv, för dig. Jo dottern har funnits men hon e ung och jag vill inte att hon ska ta på sig mitt mående…
- jag har förstått att du och jag är här och nu, nåt mera kommer de aldrig att bli… än de som finns för stunden. Så vill att de kärleksord som sägs är för nu… och att framtiden inte nämns… de gör ont i mig, så jävla ont och bestämt mig att inte längre gråta inför dig. Så ge mig inga förhoppningar på nåt som vi båda nu vet aldrig blir av…
- och… visst ja e singel så att säga, skulle kunna skaffa mig en kärlek som e fri… men de går inte, ja vill inte, ja kan inte… för mitt hjärta tillhör dig, bara dig, de kommer de alltid att göra…
- Ingen kan känna min vantrivsel, inte ens du… inte min ensamhet… den har gjort  mig förlamad inte bara orkeslös, de är inte bara mina känslor som fått sig även min kropp… orken finns inte… där har jag gett upp. Du ser inte mitt beteende så du kan inte veta…
 
Mitt mål för “framtiden” är nu att få de ordnat för dottern… för mig är de bestämt, känns som de kommit ett annat lugn, inget panikartat slut… mera planerat.
 
Känns så svårt när du säger du ger mig nåt…. för båda vet vi… de blir inte så… de blir inte bättre, de kommer aldrig att infias de du planterat i mitt bröst, de vet vi.
 
Jag kommer aldrig att ge mig själv några mål för framtiden längre, jag har ingen att dela de med… de är endast väggarna här som delar med sig av tystnaden och som hör min gråt…

Jag….

har känt mig down den senaste tiden… vet inte vad de är… Eller.. kanske…, berättade för en jobbarkompis igår att jag kanske är rädd för  att bli ensam, gammal och inte få nån livskamrat, hennes svar var…”oj va skönt, bara få rå om sig själv”. Tja… kanske de… men jag har alltid rått om andra, aldrig nån som rått om mig… så vill ju inte jag ha de resten av mitt liv. Jag har den senaste tiden gått lite på högvarv, men de har ju varit för min dotters skull, alltså stött och hjälpt henne…. men vem ska stöda och hjälpa dehär knyttet.

Jo jag har en kärlek… en sann kärlek… men vet inte vad de blir av den… Jag har önskningar… som att flytta söka mig bort… e bara så rädd att jag inte kommer att klara de… men… jag har ju gjort andra underverk de senaste året… så varför inte… Jag får inte vara så ivrig.

Jag är bra, ja e bäst, ja klarar de…. skriver inte mera nu… ska ställa mig frfamför spegeln och berätta dedär för spegelbilden….

… bara Hassan låter mig stiga upp…

Fryser…..

trött i huvvö, nej jag e inte sjuk… ska inte bli sjuk… Skyller de på den press jag haft idag, var på barnkalas.. eller de var de vuxnas kalas idag. Där dök mitt ex upp, trodde inte de, min bror å hans fru. Ingen pratade med mig, gör inget, har inget att säga dem men jag mådde skit att träffa dem, de var en press som tog all must ur mig. Så när jag kom hem lade jag mig och sova… så inget vettigt har blivit gjort idag. Jag saknar verkligen inte dem, de är utanför mitt liv, de är energitjuvar för mig, deras blotta existens.

Min son var just hit, lånade min bil… hoppas han har nån tjej på gång och ville ha en lite bättre bil. Har lovat honom att hålla utkik efter en bil åt honom i ert avlånga land. På hans önskelista finns en Audi a4… så knacka på om ni har en överlopps.

Min lilla herr katt har nog ite fått nåt namn ännu… trodde de var klart med Hassan me nidag tyckte min dotter att han ska hetea Fezz, efter han i Seventeen show, för han är så feminim, låter inte hennes smink vara ifred… så den storyn fortsätter ännu.

ha en skön lördagkväll och natt… ska snart lägga mig med tomten… jo jag har en jultomte i sängen, tänkte att katta skulle “tvätta” han istället för mig om nätterna men han dög inte.

Är jag med…

i dolda kameran eller…

På en vecka har de hänt det ena efter det andra och bara tråkigheter, finns säkert mänskor som inte upplever allt de som hänt på ett normalt år.

Berättade igår för en om veckans skörd, började faktiskt skratta åt allt elände… borde skriva en bok. Men de är som om adrenaliner börjar pumpa i mig, tagit tag i alla problem på ett sansat sätt.

Veckan har innehållit, ambulansutryckning, bilstöld, polishämtningar med förhör, intrång i mitt f.d hem, omotiverad anmälan om drogförsäljning, hot, två  närstående personers mentala-krasch…

Men allt dethär så är sånt man kan ta tag i och tack och lov att jag blivit så stark i mig själv att jag klarar av de. Men såhär har ju hela dethär året sett ut för min del, fast lite väl “tjockt” den senaste veckan.

Jag har nu snart haft två jobbiga år hoppas verkligen inte de kommer ett tredje, måste ju brytas nån gång.

Och på kattfronten, sover med en duk över huvudet… annars blir de hårtvätt nångång mitt i natten, mina öron är också välputsade efter denhär veckan. Inköpte en  “cat-gun” en vattenspray-flaska i uppfostringsyfte, de hjälper faktisk, är inte så kul att få sig en dusch. Han har redan lärt sig att till morgonmål ska man flirta till sig ost… och så har jag gett med mig, mina barn har alltid velat ha namnet Hassan på nåt av djuren vi haft, kräftorna, skrattmåsen, katterna…. så nu fick ja ge mig… Förklarade nog för mina barn att de kan bli problem i passet…. men….

ha de gott där ute… imorn ska jag på marknad… hela långa arbetsdagen… ska bli skönt

E med katt…

har ett riktigt gosigt vilddjur här nu. Han är uppfödd med nappflaska av människor för mamman som var en vildkatt var inte alls intresserad av sina ungar. Så nu har vi, min dotter och jag, en katt som tror att människor är katter. hihi.. Han e underbar… kommer gärna och sätter sig i famnen för att gosa och har en viss förkärlek för fötter med strumpor på. Han har ännu inte fåt nåt namn, har några förslag, Lucifer, Hugo, Nemo… och några till som jag glömt för de var så “ungdomliga” hihi.. Just nu har han reace på gång med en vinkork, ser ut att vara en favoritleksak…

Natten till söndag ringde min dotter och sa att hon fått ett samtal av sin pappa, mitt ex. Han  hade skadat sig men var så full så fick ingen klarhet i vad som hänt. Jag ringde 112 och beställde ambulans och sen till akuten efter en stund…. jo han hade ett stor hål i huvudet och en väldigt hög promilliehalt, men tydligen inte hög nog för att ställa till bråk på sjukhuset. Dethär tog ju ner mitt självförtroende igen, mitt fel förståss…. Det är ju inte de, absolut inte… har ju kämpat för hans drickande i över 20 år, men ändå… så tar jag de på mig. Jag fick samtal av en som ringde mig och berättade vad som hänt, inte samma version som mitt ex gav mig sen, kan säga att den var betydligt “mildare”.

Tanken att “gå tillbaka” har funnits de senaste dagarna, att offra mig själv för att hålla upp en fasad för mina barns skull. Men nej… nej… de skulle vara att ta död på mig själv, han äger problemet inte jag…. Och att gå tillbaka till nåt där de absolut inte finns nån kärlek från min sida… e ju dömt att misslyckas…

Tja nu skrev ja ner de… kanske de fastna i mitt hövve me

ha en skön kväll… ska snart gå i snarklådan  med herr…???

jooo…

på tal om soffbord… vill jag bertätta en historia om min son när han var liten och vi köpte ett soffbord med en hylla under.

Morgonen efter när jag steg upp och gick in i vardagsrummet så var det fullt med Kalle Ankor och andra tidningar plus någon tom ölflaska, kaffemugg… Där stod jag som ett ????… då kom sonen och berätta de var han som satt dit det, “för så ser det ju ut hos grannarna”….

Han fick en go kram…..

Ingen katt

idag…. dottern är hos pappan så får vänta tills hon kommer hem och så beror de ju på om hon kommer ihåg att ta med kattburen därifrån.

Men de bidde ett soffbord idag. Har sökt efter ett gammalt som jag själv skulle kunna göra om, men inte hittat nåt så nu nu blev det ett nytt till bra pris. Tog utställningsexemplaret så fick de billigare plus att  de var nära jag fått en lampa i huvudet som lossnade från taket i affären…. så de sänkte priset lite. Tycker själv de var väldigt konstigt att jag inte fick den i hövve… men den “tur” jag haft den senaste tiden, hihi

Hittade ett annat bord som jag gillade skarpt men de var så vansinnigt dyrt, men fick en del tips från den möbelserien som inte alls e svår att efterapa på nåt renoveringsprojekt.

Oj om jag hade dendär snickaboan….

Nu ska ja sätta benen på soffbordet, dethär mycket stadigare än de tidigare, ta mig en öl… och om de går som igår så låter de zzzzzz om en halvtimme…

ha en skön kväll gött fölk…

Heeeeeeeeej igen

de blir en tid mellan varven… de händer så mycket just nu… inga direkta glädjesaker men om jag skulle ha varit som jag var för ett år sedan så skulle jag ha legat däckad just nu. Så de är ju positivt, jag tar saker och ting på ett annat sätt nu, kanske jag måste tro på när de som hjälpt och följt mig de senaste året, säger att jag är stark.

Men just nu känner jag mig ganska nöjd, kom just från bilprovningen, yesss… den gick igenom, med kvinnlig list åkte jag just innan de skulle stänga så de hade bråttom hem, dessutom var jag en ”intresserad kund” som frågade en del. En del måste bytas, men ingen panik… men eftersom de  nöter onödigt på däcken så kommer jag att göra de.

Och imorgon kommer jag kanske att bli med katt!!!!! Har inte bestämt mig ännu.. men min dotter “tjatar”. Förstår hon är uppväxt med både hund och katt, jag med,har ju mina katter men vore fel att ta hit dem, de är vana att få gå ute och plåga då att bli innekatt.

Så igår hittade vi en liten kattherre vid “katthuset” som de blir att kanske adoptera. Min dotter har bombaderat mig med sms i dag…. och mitt namnförslag gockänns bara vi tar den. Så eventuellt har jag en liten Lucifer här imorgon. Men han kommer aldrig att ersätta min lilla Kick, men hon trivs nog bäst ute på landet. Helst av allt vill jag ha en hund… men vet ännu inte hur mitt liv kommer att bli… finns drömmar och fantasier… och just nu ser jag framåt så långt som till i mitten av nästa månad…. för då vet jag att jag blir kramad av en mycket kär vän….

Ha en trevlig fredagskväll… nu ska knät och jag vila en stund på soffan… gissar att det inte tar länge för bokstäverna zzzzzzzzz

Städat…

undan lite sommarkläder…..  fick ingen riktig plats för mina bikini och badräkter…. Har lite dåligt med förvaringsutrymmen bara en stor garderob med hyllar, ganska opraktiska. Kom på att att jag skulle klä en gammal skolåda i presentpapper, tog spraylim och började på, och se där fick jag en fin förvaringslåda. Kom på att jag har ju inte råd med så dyra fina presenter till jul… men varför inte klä in askar i fint papper och paketera  i dessa. Askar behöver vi alla… då blir de ju liksom lite hemgjort och lite speciellt. Så de ska ja satsa på under höstens mörka kvällar.

Målade om en hylla, den var mörk körsbärsfärgad, så mälade den i vit bets, den fick en perfekt gråvit nyans och på bakväggen  limmade jag ett matchande presentpapper som jag senare lackerade…. de blev ett verkligen fint TV-bord.

Önskar jag hade en snickabod…. oj vad jag skulle greja…. Köpte till min sambo när vi var ihop verktyg av alla de slag som julklapp och fördelsedag, de var sånt som jag behövde… hihi… men dom gåvorna kunde jag ju inte ta med mig när jag flyttade.. Får väl börja om… en slipmaskin har de blivit.

Men ni får jag inte vara för ivrig och sätta i mina grejer i min ask, för då är väl allt fastlimmat ivår när de blir dags att plocka fram dem igen.

Ha en skön kväll gött folk, och jahapp där kom regnet ni skickat över åt mig…hihi