E med katt…

har ett riktigt gosigt vilddjur här nu. Han är uppfödd med nappflaska av människor för mamman som var en vildkatt var inte alls intresserad av sina ungar. Så nu har vi, min dotter och jag, en katt som tror att människor är katter. hihi.. Han e underbar… kommer gärna och sätter sig i famnen för att gosa och har en viss förkärlek för fötter med strumpor på. Han har ännu inte fåt nåt namn, har några förslag, Lucifer, Hugo, Nemo… och några till som jag glömt för de var så ”ungdomliga” hihi.. Just nu har han reace på gång med en vinkork, ser ut att vara en favoritleksak…

Natten till söndag ringde min dotter och sa att hon fått ett samtal av sin pappa, mitt ex. Han  hade skadat sig men var så full så fick ingen klarhet i vad som hänt. Jag ringde 112 och beställde ambulans och sen till akuten efter en stund…. jo han hade ett stor hål i huvudet och en väldigt hög promilliehalt, men tydligen inte hög nog för att ställa till bråk på sjukhuset. Dethär tog ju ner mitt självförtroende igen, mitt fel förståss…. Det är ju inte de, absolut inte… har ju kämpat för hans drickande i över 20 år, men ändå… så tar jag de på mig. Jag fick samtal av en som ringde mig och berättade vad som hänt, inte samma version som mitt ex gav mig sen, kan säga att den var betydligt ”mildare”.

Tanken att ”gå tillbaka” har funnits de senaste dagarna, att offra mig själv för att hålla upp en fasad för mina barns skull. Men nej… nej… de skulle vara att ta död på mig själv, han äger problemet inte jag…. Och att gå tillbaka till nåt där de absolut inte finns nån kärlek från min sida… e ju dömt att misslyckas…

Tja nu skrev ja ner de… kanske de fastna i mitt hövve me

ha en skön kväll… ska snart gå i snarklådan  med herr…???